En brinnande ande

Minnesplakett föreställande Anna Lindhagen på Fjällgatan, Stockholm

Romanen I amasonens närhet har tre huvudpersoner, Anna, Greta och Katja. Jag ska presentera dem – en kvinna i taget – i denna blogg.

Anna

”En brinnande ande, ett alltid vaket socialt samvete, en outtröttlig arbetare i samhällsrättvisans och samhällsskönhetens tjänst…” Så karakteriserades Anna Lindhagen i tidningen Social-Demokraten dagen efter hon gått bort.

Anna Lindhagen, amasonen själv i min roman I Amasonens närhet, var en Stockholmspolitiker som levde mellan 1870 och 1941. Hon engagerade sig i världsfrågor genom att jobba internationellt för fred. Hon såg till att ensamstående kvinnor fick bidragsförskott och kunde behålla sina barn. Rösträttsfrågan engagerade henne förstås liksom Norgefrågan (upplösningen av den svensk-norska unionen). Dessutom introducerade hon koloniträdgårdar i Sverige och hade synpunkter på hur hus skulle renoveras och bevaras. Hon var också mycket beläst, filosofiskt intresserad och skrev själv, hon var bland annat redaktör för tidningen Morgonbris. 

Anna Lindhagen var engagerad i ännu fler ämnen och det ska bli intressant att läsa den biografi som hennes släkting Suzanne Lindhagen håller på med. Anna Lindhagens museum på Fjällgatan, Södermalm visar hennes sista bostad.

Jag har läst böcker av Anna Lindhagen och texter om henne samt studerat en del material som är knutet till henne på Stockholms stadsarkiv. Utifrån det har jag försökt föreställa mig hur hon tänkte, kände och gjorde i vissa (påhittade) situationer. Suzanne Lindhagen har varit snäll och läst texterna om Anna Lindhagen och kommit med en del synpunkter. Hon konstaterade precis som jag att Anna Lindhagen idoliseras i min roman. Därför tror jag inte att någon kommer att ta illa upp för att jag fantiserat om en person som funnits på riktigt.