Julklapp

Så finns då äntligen I amasonens närhet i sinnevärlden. Det är bara att gå in på till exempel Adlibris och handla. Vilken julklapp till mig att äntligen ge ut boken och dessutom på ett vettigt förlag, Ekström & Garay!

För att informera om boken gjorde jag för första gången en liten video (typ hisspitch). Den finns på mitt Instagramkonto.

I amasonens närhet handlar om tre kvinnor från olika generationer som vill ha meningsfulla liv. Hur de löser detta beror både på deras personliga egenskaper och på de olika tidsperioder då de lever och verkar. Boken sträcker sig tidsmässigt från början av 1900-talet fram till våra dagar.

Jag tänker att berättelsen kan vara grund för ett samtal mellan generationer. Det kan vara lämpligt under julhelgen då vi har tid och kan träffa varandra, tyvärr kanske inte alltid IRL men i alla fall via FaceTime, WhatsApp, Zoom eller på annat sätt.

Amasonen var den färgstarka kvinnorättsaktivisten och Stockholmspolitikern Anna Lindhagen, så i boken finns något för den historiskt intresserade också.

Det var väl ett bra julklappstips!

Katja — lyckad men inte lycklig

Lättare att vara olycklig på ett elegant café än på Donkan

Katja är den huvudperson i I amasonens närhet som vi får följa mest. Hon är född på 1950-talet och har ambitionen att klara både traditionella mansgrejer som karriär, företagande, träning med mera och traditionella kvinnogrejer som fräscht utseende, vackert hem och presenter till alla släktingar vid födelsedagar. Dessutom ägnar hon sig åt familj, vänner och älskare. Det blir lite för mycket ibland.

Katja har länge hört talas om den där fantastiska Anna Lindhagen som verkade klara både det ena och det andra. Hon deltog i världspolitiken och utvecklade socialtjänsten i Stockholm. Visserligen levde och verkade hon i början av 1900-talet och många förutsättningar är annorlunda då mot 2000-talet. Men Katja tänker att det kanske ändå går att lära sig något viktigt av Anna Lindhagen och genom det få till sitt liv på ett bra sätt. Hur det går kommer att visa sig.

I levande poetens sällskap

En vill ju gärna finnas i de fina kretsarna. När Smakprov skriver om min bok och visar ”andra böcker inom ämnet” innehåller den listan två böcker av Louise Glück. Det känns helt okej att min bok presenteras i samma sammanhang som hennes, även om jag misstänker att skillnader finns:-)

16 november är utgivningsdatum för I amasonens närhet. Boken går att beställa på Bokus, Adlibris, Bookoutlet.

Romanen går också att beställa direkt av mig, mocki@hagg.se. Den kostar då 150 kr + frakt.

En fika löser det mesta

Romanen I amasonens närhet har tre huvudpersoner, Anna, Greta och Katja. Jag presenterar dem – en kvinna i taget – i denna blogg.

Här brukar Katja och hennes mamma Greta träffas och fika

Greta

”En fika löser det mesta.” Det är ett egenpåhittat ordspråk av Greta, mamma till Katja. Greta är 87 år gammal och väldigt pigg och frisk för sin ålder. Hon sparar på ordspråk hon hört under sitt liv eftersom hon tycker det ligger en hel del visdom i dem. 

”Var och en blir salig på sin tro” är ett ordspråk som Greta använder en hel del. Hon är nämligen en empatisk kvinna som inser att man kan leva på olika sätt. Själv kommer hon från en mindre bemedlad familj i Blekinge där ingen i släkten hade längre utbildning än sexårig folkskola. Men Greta som tidigt visade att hon hade läshuvud fick stipendium till flickskolan. 

Under sin tid i flickskolan lärde Greta känna Anna, som blev hennes mentor. Detta gjorde att Greta fick möjlighet att både gå i läroverket och sedan studera vidare på universitetet, något som krävde mycket övertalning av Gretas föräldrar.  

Greta var uppfostrad till att i första han vara maka och mor. Men hon hade alltid älskat att räkna och att vara socialdemokrat. Därför hade hon svårt att tänka sig något mer meningsfullt än att vara aktuarie på Statistiska Centralbyrån. Hon tog fram och bearbetade statistik som var till hjälp när man planerade utformningen av samhället, det här nya socialdemokratiska samhället som var till för alla. Visst kunde hon föreställa sig att det var roligt att sköta barn och ordna ett trevligt hem åt sin familj. Men i jämförelse med att arbeta med statistik som behövdes för att bygga ett rättvist samhälle? 

Greta gifte sig ändå med en bra man och fick ett barn, Katja. Hon var hemmafru när Katja var liten, men gick sedan tillbaka till sitt arbete och hade ofta dåligt samvete för det.

Greta är tacksam för att hon haft och har ett bra liv. Blir det besvärligt tar hon en kopp kaffe och en god kaka och då känns allt bättre. Något som bekymrar henne är att dottern Katja verkar utarbetad och lite missmodig, även om Greta och Katja tar en godfika på Sturekatten.

Leverans 20 november men releasefest till våren

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

”Din bok levereras den 20 november!” 

Så började ett mail jag fick häromdan. Och då vill en ju ha releasefest och bjuda in familj och vänner och andra intresserade. Men det är inte läge för en inomhusfest i dessa tider. Jag vill ju inte riskera att bli känd som den som ordnade en ny knutpunkt för covid-19-spridning.

Min releasefest får bli till våren då vi kan vara ute. Förhoppningsvis har en del av gästerna redan läst boken då så fler än jag kan prata om den.

Så när vårlökarna blommar och flyttfåglarna kommit tillbaka hittar jag ett bra och säkert ställe där alla intresserade kan dricka bubbel och äta snacks och hjälpa mig att fira min första bok.

Jag som hade så fina läsarreaktioner

Jag hade en jättefin flik på insidan av bokomslaget till I amasonens närhet. Där stod några läsarreaktioner. Läsarna kommer från en bokklubb, en skrivarkurs och ett förlag och de har alla gett mig skriftliga omdömen om min bok. Därför kunde jag lätt citera dem. Den grafiska formgivaren hade lagt in citaten på ett bra sätt och vi var nöjda.

Men detta tillägg hade gjorts efter att redaktören och korrläsaren hade gått igenom all text. Och läsarreaktioner på första utgivningen av en bok signalerar egenutgivning. Så gör inte ett förlag. Och min bok ges ju ut på ett förlag, Ekström & Garay. Men så här hade det sett ut på framsidans insidesflik om jag hade varit egenutgivare.

I´m back

Vid romanskrivande är det viktigt med en dramatisk kurva och att huvudpersonen ska ha en massa hinder på vägen. Hinder som med stora vedermödor ska övervinnas. Just så är verkligheten för den som skriver och ska ge ut sin första roman. 

För många år sedan bjöd jag in er på min resa mot en bokutgivning. Jag jobbade på, blev refuserad och skrev vidare, men till sist blev hindren för stora, jag la både manus och blogg åt sidan. Nu är det återuppståndet!

Senare i år ges romanen I amasonens närhet ut på förlaget Ekström & Garay. I min blogg kommer jag att berätta mer om både den kommande bokutgivningen och om mina andra skrivprojekt!

Resa i fantasin

p1000499.jpgNu har jag faktiskt väldig lust att åka tillbaka till Hongkong, men det är ju inte alltid det passar att åka på långresa. Tid och pengar och miljö försvårar möjligheterna att förverkliga min längtan just nu. Men jag har ju fantasin. Jag läser en fin bok ”Viskande skuggor” som utspelar sig i Hongkong. På lunchen idag gick jag ner till källarvåningen i Kungshallen och där fanns en liten restaurang med snabbmat från Hongkong. Vid bordet till höger om mitt satt sex kinesiska damer och konverserade högljutt medan de intog sin lunch. Medan jag lyssnade på dem (utan att förstå något) kände jag mig förflyttad till en food court i centrala Hongkong, där huvudpersonerna Paul och Christine från ”Viskande skuggor” var djupt inbegripna i ett spännande samtal vid bordet till vänster om mitt.

Nu gör jag en liten avstickare till Stockholm för att jobba en stund och sköta administration. Sedan hoppas jag i tankarna kunna åka vidare till Ön, där den barnbok jag håller på med utspelar sig.

I fantasin kan jag vara på många platser samma dag.

Livet som kommer emellan

IMG_7962Ambitionen är ju att med regelbundenhet skriva på mina manus och göra blogginlägg, men så kommer livet emellan. Ibland är det roliga grejer som att träffa barnbarn eller skrivargrupper och ibland är det plikt och administration (har just tagit paus från att sortera verifikationer från oktober till nu). Och fortfarande arbetar jag en del också med att hjälpa Regeringskansliet skapa nya myndigheter.

Mitt i allt dyker det upp inspiration och idéer. Funderingar som barnbarnet Ralph har som ska in i barnboksmanuset till exempel. Och när jag och väninnan Charlotte häromveckan var i London såg vi många skyltfönster med just sådana tårtor som huvudpersonen i feelgoodromanmanuset allvarligt funderar på att börja baka. När inspirationen slår ner går manusen framåt och utvecklas mitt i livet! Det gäller bara att hinna skriva ner allt också. Men först måste jag sortera verifikationerna…

Ps Om ni undrar hur det går med min ganska färdiga bok som ett förlag ska publicera gäller det fortfarande att den ska komma ut i år, men ett år är ju långt… Jag återkommer så snart förlaget vet mer om tidsschemat.

När personerna börjar leva sina egna liv

Plötsligt har både Vickis och Vera och andra människor runt omkring dem börjat leva sina egna liv. Jag hade ideér, gjorde synopsis och började skriva ett kapitel i taget i den nya barnboken. Och nu hittar huvudpersonerna Vickis och Vera på lite egna grejer när jag skriver om dem. Och när jag går på stan kommer jag på saker de gör och tänker. Kul. Jag är tydligen på G.