Att göra-listorna ringlar sig över bordet

En lista för varje jobbprojekt, en för romanprojektet och en för privata saker har jag. Även om de inte bokstavligt ligger i långa utrullade pappersremsor på skrivbordet utan finns i dator eller anteckningsbok känns det som om de håller på att ta över inte bara skrivbordet utan livet!

Skrivandet ligger mest på is för tillfället men jag har gjort upp med skrivarcochen Ann om att köra i gång på riktigt i februari. Fram till dess prickar jag på lediga stunder av punkterna på romanprojektets att göra-lista.

Välkommet avbrott

För några minuter sedan satt jag med pannan i djupa veck och funderade på hur jag skulle förbättra gestaltningen av Anna Lindhagens Norgebesök. Då hörde jag plötsligt envis musik som kom allt närmare. Jag öppnade fönstret, tog fram min iPhone och stod beredd att knäppa en bild just när musiken hördes som högst. Så här blev den:

IMG_2372

Dikt och verklighet

Man har sina teman som man funderar på, skriver om och retar sig på. Ett par alltid aktuella teman för mig är att jag tycker att jag ska kunna allt genast och att jag har ansvar för att problem ordnas upp snabbt. Dessutom är det viktigt att jag får bekräftelse från andra på att det jag gör duger, det räcker inte med att jag är nöjd själv.

I fredags skrev jag att jag hade ordnat så att det gick att gilla mina inlägg genom ett knapptryck, men det fungerade inte så bra fick jag reda på, det behövdes att man var registrerad på WordPress. Det jag egentligen ville var att ha en Facebook-likeknapp. Men jag kunde inte få in den på egen hand och jag kunde inte få hjälp med problemet eftersom min dotter/bloggkonsult var bortrest. Vilken frustration! Jag har också fått förfrågningar om att lägga ut åtminstone delar av min roman på bloggen. Men då tänker jag att lektören som jag har anlitat har ännu inte sagt sitt. Tänk om just det jag lägger ut är det som hon tycker jag ska skiva om!

Av någon outgrundlig anledning har även en av mina huvudpersoner i romanen problem med att hon vill vara perfekt, ordna upp allt snabbt och vill få mycket bekräftelse. Du får själv läsa när lektören gett klartecken:-)

Barbro: Nu kan du gilla!

Detta inlägg vänder sig främst till min väninna och bloggföljare Barbro. Hon har meddelat att hon vill ha en gillaknapp. I vanlig ordning började jag googla, såg engelska tips om hur jag genom att koda skulle få in en likeknapp som jag sedan skulle översätta på något  krångligt sätt till ”gilla”. Jag hämtade hem något märkligt program och anmälde mig på en supportsida och blev inte mycket klokare. Men räddningen var nära, det var bara att trycka och dra på min egen administrationssida i WordPress. Verkligen användarvänligt! Kan vara bra att börja med näraliggande och enkla lösningar. Det kanske inte bara gäller administrationen av bloggsidor! Nu kan Barbro gilla. Trevlig helg alla!

DSCN0340_redigerad-1 

Än är det lite sommarkänslor kvar…

Vad är väl en bal på slottet…

… eller att mingla omkring bland alla andra på Bokmässan i Göteborg? Själv är jag hemma och skriver offert och sorterar verifikationer inför bokslutet! Dottern Tove är däremot i Göteborg med Folke Bernadotteakademin och hon kan berätta för mig hur roligt det är. Dessutom finns det visst livesändningar, jag ska googla runt och se om jag hittar dem!

Grattis Ulla 88 år!

När Greta och Anna i min roman träffas första gången på 1930-talet är Greta en flicka och Anna över 50 år. Hur pratar de med varandra? Jag har sett pilsnerfilmer och läst vuxna författare, men hur pratade barn och vuxna med varandra på riktigt? Och när Greta var student och drack te med Anna och hennes väninna, hur gick det till? För att klara sådana scener behövs konsulthjälp. En bra konsult är då mamma Ulla, som idag firar 88 år. DSCN3967         Grattis! 

Kniiip

I kväll hade jag tänkt cykla i väg till Sturebadet och träna, men kom på att jag vill hålla på med mina foton istället. Jag har en hel del som jag bara lagt in på datorn och inte sett närmare på, än mindre bearbetat. Kanske kan jag lägga in några bilder på bloggen också. Eller ska jag fundera på framsidesbild på min roman?

Jag kollade på gruppträningsschemat och såg att Susan har ett pass i morgon klockan 10, jag går på det istället. Ni kommer kanske ihåg hennes uppmaning ”kniiip” från 80-talets TV-gympa. Numera är hon en uppskattad och alltid lika inspirerande gympingledare på Sturebadet.

Mockis nya skrivarblogg

Jag föddes 1954, döptes till Mocki efter en travhäst och växte upp i Stockholm i svallvågorna av 68- och grupp 8-rörelserna. Senare upptäckte jag att det hade funnits radikala kvinnosakskvinnor även i början av 1900-talet. Anna Lindhagen var en av dem. Hon var en socialdemokratisk politiker och kvinno­sakskvinna som outtröttligt arbetade både i den stora världen med internationella fredsfrågor och i den lilla  med att bland annat införa koloni­trädgårdar. Hon fascinerar mig och jag vill försöka förstå mig på henne och också se hur kvinnors situation förändrats sedan hennes tid. Därför har jag skrivit min roman Amasoner som handlar om Anna Lindhagen och två fiktiva kvinnor ur senare generationer.

Min blogg ska handla om min roman, hur jag ska ge ut den, om livet i allmänhet och skrivandet och läsandet i synnerhet. Jag hoppas jag kan ha en dialog med dig som följer bloggen.