Livet som kommer emellan

IMG_7962Ambitionen är ju att med regelbundenhet skriva på mina manus och göra blogginlägg, men så kommer livet emellan. Ibland är det roliga grejer som att träffa barnbarn eller skrivargrupper och ibland är det plikt och administration (har just tagit paus från att sortera verifikationer från oktober till nu). Och fortfarande arbetar jag en del också med att hjälpa Regeringskansliet skapa nya myndigheter.

Mitt i allt dyker det upp inspiration och idéer. Funderingar som barnbarnet Ralph har som ska in i barnboksmanuset till exempel. Och när jag och väninnan Charlotte häromveckan var i London såg vi många skyltfönster med just sådana tårtor som huvudpersonen i feelgoodromanmanuset allvarligt funderar på att börja baka. När inspirationen slår ner går manusen framåt och utvecklas mitt i livet! Det gäller bara att hinna skriva ner allt också. Men först måste jag sortera verifikationerna…

Ps Om ni undrar hur det går med min ganska färdiga bok som ett förlag ska publicera gäller det fortfarande att den ska komma ut i år, men ett år är ju långt… Jag återkommer så snart förlaget vet mer om tidsschemat.

Även oxveckorna har ljuspunkter

Oxveckorna är den tid i början av året då det är ont om högtider, ledigheter och pengar och gott om slit och vardag. Och även om jag inte direkt sliter så känner jag mig sliten och håglös. På Spotify är deppiga låtar med Freddie Wadling helt rätt. Regn och slask när jag tittar ut. De uppfriskande promenaderna blir inte alls så många som de borde bli. Det nyttiga dagsljuset kommer jag ändå inte åt när det bara är mörkt.

Men så: en fredag med barnbarnet Ralph som även om han inte tycker det är jättekul sitter och åker långa omvägar med mig när vi bara skulle ta båten mellan hans hem i Saltsjö kvarn och Nybroplan. Fastän han ännu inte fyllt tre nickar han förnumstigt och godmodigt när jag berättar att jag ju tycker det är såå kul att åka båt.

Och en lördag med en skrivargrupp som skriver för barn och ungdomar. Olika historier av olika personer, bra stämning fastän flera av oss var helt nya för varandra. Och det visade sig att mitt nya strukturerade arbetssätt i skrivandet var lyckat. När jag promenerade hem från träffen hittade jag på ett nytt kapitel, som jag direkt skrev ner när jag kom hem.

På söndagen var det Deavisning på Millesgården. Vi var ett helt gäng från Dea-föreningen som fick en härlig visning av fyra finska konstnärinnors alster, se bilden nedan. Yolande Knobel fotade.

Millesgården

Och det bästa av allt på Millesgården: Diskussionen med Anita och Fotini om min roman Amasoner (som de tyckte jag skulle byta namn på, ska diskutera med min redaktör). De hade läst mitt manus och  vi diskuterade med utgångspunkt i det olika frågor om kvinnor och historia och livet i ett par timmar. Så bra! Jag vill ju att boken ska inspirera till tankar och diskussion.

Så med lite skrivande och diskussioner om det då och då och en och annan båtresa med Ralph ska jag väl klara av de här oxveckorna!

Ett fullföljt skrivprojekt 2017!

P1020166Du som följer mig vet att jag har ett antal skrivprojekt på gång, men att det är lättare att sätta igång än att fullfölja dem. Min roman Amasoner som ska komma ut under år 2018 på  Lange förlag är jag ivrig att bli klar med, men det är förlaget som bestämmer takten. Så har jag mitt barnboksprojekt och där har jag ett antal träffar med den duktiga barnboksförfattaren  Anna Ehring  inplanerade. Hon ska hjälpa mig och några andra med att komma framåt med våra barnböcker. Än så länge har jag funderat och skrivit en del på synopsis och läst Madicken, vilket Anna tyckte skulle vara en bra förberedelse. Mitt tredje projekt är min kommande feelgoodbok som jag förbereder med att läsa Lucy Dillon för fullt. Jag har också skrivit på synopsis och ett sista kapitel som handlar om julafton då allt ska ordna upp sig… Behöver nog redigeras en del 🙂

Det är mycket som det går långsamt framåt med…. Dock har jag ett projekt som jag påbörjade 1986 som nu äntligen är klart! Det gäller det helt privata projektet som beskriver döttrarnas sommarlov för 31 år sedan och som jag lite då och då har redigerat under åren för att äntligen bestämma ett stoppdatum i december 2017. När jag gjort det ringde jag ett litet trevligt tryckeri  Stockholms Skriv & Duplo AB, det första jag fick upp när jag googlade och snabbt fick jag mina ex till döttrarna, till min mamma och till mig själv. Det var julklappar som jag kände mig mycket nöjd med.

Så skönt att börja det nya året med att se att det faktiskt är möjligt för mig att avsluta ett skrivprojekt!

Jag önskar er alla ett gott nytt år och att ni får vara med om roliga både avslutade och pågående projekt under 2018!

Björnjägaren och andra inspiratörer

P1010843En mörk kväll förra veckan träffades skrivargänget, Ingrid, Anna, Sonja och jag. Efter en inledande måltid gick var och en igenom sina texter och fick feedback. Min nya synopsis om feelgoodroman rönte ganska stor framgång efter ett par glas vin. Idén är att jobba med denna berättelse på ett mycket systematiskt sätt, med fördjupningskurvor och tidsaxlar och teman, typ nätverksplanering… Redan där satte skratten in. När huvudpersonen Louise sedan flyttat iväg från Stockholm till en liten nordlig stad och  träffat en man som snabbt döptes till Björnjägaren och inledde en relation med honom var alla inne och glatt fantiserade vidare om relationerna mellan Louise, Björnjägaren och andra. Så lätt och så kul.

När jag över helgen umgicks med barnbarnet Ralph på två och ett halvt år var det med samma lätthet som han trollade fram dinosaurier under en kudde och en fårskinnsfäll gjorde honom till Isdrottningen.

Jag är glad över dessa inspiratörer i fantasin: Ingrid, Anna, Sonja och Ralph som gör att Björnjägaren  plötsligt börjar leva sitt eget liv och faktiskt har blivit riktigt snygg när jag tittar närmare på honom. Kanske är han också intressantare än Eric, han som tidigare var sambo till Louise men sedan åkt iväg för att jobba i Bryssel. Nu har fantasin satt i gång och mina hittepåpersoner är lika verkliga som Ralphs dinosaurier som jag fått klappa.

Deadlines och lagom press

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_b1d8

Som så många andra människor behöver jag deadlines och press för att göra det jag verkligen vill. Det är ju konstigt. En ledig dag att använda precis till det jag tycker är roligt, nämligen att skriva, och så är det hela tiden en massa ”jag ska bara”. Men när tydliga deadlines finns gäller det att köra, då kan inspirationen infinna sig och inuti min egen bubbla är det hur bra som helst. Det ska förstås inte vara för mycket press, då blir det bara ångestfyllt.

Och ibland är det jättebra med ingen press alls. Efter några superslöa dagar på Boa Vista, Kap Verde, vaknade jag med en (som jag tyckte då i alla fall) riktigt kul idé om en feel good-bok. Jag gick ner på stranden glad i hågen (se bild) satte mig under ett parasoll  och skrev ihop en synopsis. Dessutom tänker jag gå systematiskt tillväga med den boken, jag började göra kurvor med inledning, fördjupning, upptrappning, vändpunkt och upplösning för olika teman (Ekonomi/jobb, Män/barn, Väninnan/vänner, Bostad/hem) och började fundera på hur de olika kurvorna kan kombineras på olika sätt så det blir kris inom olika teman vid olika tidpunkter eller kanske kris inom alla teman på samma gång. Men det skulle ju bli en feelgood-bok… Spännande att se vad det blir av det hela.

Nu är jag i alla fall med i två skrivargrupper, en för vuxenromaner, en för barn- och ungdomsböcker och har anmält mig som frivillig till Debutantbloggen nästa år. Jag ska också färdigställa Amasoner tillsammans med mitt förlag. Jag har alltså ordnat press och deadlines. Då gäller det bara det där med tomrum och slöa dagar då det i tomrummet kan uppstå nya idéer. Och inte behöva åka till Kap Verde för att uppleva det!

 

AG (After Gudrun)

Kommer just från en After Gudrun hos ena dottern. Prat, vin och ost med trevliga människor i trettioårsåldern. Vi var alla på Lisas home party med Gudrun Schyman först. Nu blev det så många som ville komma så Lisa fick söka polistillstånd för Lilla Blecktornsparken där flera hundra personer satt i gräset och picknickade och lyssnade på Gudrun. Precis som Miljöpartiet förde in hållbarhetsfrågor i politiken kommer Feministiskt initiativ  föra in genusfrågor och människorättsfrågor i politiken. På så sätt har dom sitt berättigande, menar jag. Det ska bli slut på att se oss kvinnor som ett särintresse som ska hålla till i speciella kvinnoförbund medan männen sköter politiken.
I början av 1900-talet var det en kamp för kvinnlig rösträtt. Nu tar vi nästa steg mot jämställdhet!

image

 

20140524-003146-1906244.jpg

Fågelsång och sånt

Bild

Jag har ju hunnit så långt i omskrivningen av mitt manus så min huvudperson mår bättre än i tidigare kapitel och märker vad som sker med andra och i omgivningen. Sitter själv en stund i Harpaviljongen och blir medveten om fågelsång och trafikbuller och röster och försöker att inte låta mina egna tankar överrösta. Försöker komma fram till hur en harmonisk människa tar in sin omgivning.

20140520-171123-61883220.jpg

Kvällens lärdomar

På väg hem från kvällens skrivarträff med Anna-Maria och Ingrid. Vad gör en text fängslande och vad behöver vi ändra? Det diskuterade vi. Följande kom vi fram till: Även om någon är egocentrisk behöver personen ha en viss empati för att läsaren ska bry sig tillräckligt. Dialekt kan vara trevligt men dialog på dialekt stoppar upp berättelsen. Ska man skriva om 3o-talet är det bra att läsa böcker från tiden för att få rätt ordval. Nedan syns Ingrid och Anna-Maria kontemplera över våra nya insikter.

20140513-225844.jpg

Livet som havregrynsgröt

Jag har bestämt att den vackra vintervyn gör sig bäst inifrån så idag är en bra skrivdag. För inspiration ska jag lyssna på ett avsnitt av radiopsykologen från i påskas. När det sändes då höll jag först på med annat men lyssnade mer uppmärksamt efter en stund eftersom det lät som om en av min romans huvudpersoner pratade. Nu ska jag höra henne utveckla sina tankar och känslor om livet som havregrynsgröt.

20140501-125707.jpg