Lasse, en svåger till mig som har jobbat med marknadsföring, påminner mig varje gång vi ses om att min roman ska ges ut på ett litet förlag som nog inte har särskilt stora resurser för marknadsföring. Därför måste jag själv göra en marknadsföringsplan att arbeta efter. Vi har kommit överens om att jag ska börja med att be ett par grupper kvinnor i två olika åldersspann vara provläsare och tillsammans med mig gå igenom vad de tycker. Jag har ett par grupper på lut och idag – äntligen – har jag formulerat frågor som jag ska be dem fundera kring. Men då kommer de där tankarna igen: ”Tänk om de tycker allt är skit, ytligt och inget att läsa?” Visserligen har provläsare som fått tidigare mindre genomarbetade versioner haft positiva saker att säga, men… Jag ska i alla fall bjuda mina provläsningsgrupper på en god buffé och dryck (med och utan alkohol) så de kanske blir rätt nöjda ändå.
Istället för att jobba med marknadsföringsplanen har jag redigerat en dagbok från döttrarnas sommarlov 1986. Det ska bli en julklapp åt dem. Då såg de ut som på bilden. Eftersom det enligt dagboken verkar som om vi ägnade 85 % av all tid åt att äta och fika är det rätt mycket att stryka för att det ska bli läsbart. Det är ändå kul att ägna sig åt lite nostalgi och känna igen barnbarnet Ralphs nuvarande kommentarer i hans mammas för 31 år sedan.
Av bara farten gick jag en workshop i att skriva för barn och unga förra helgen. Kanske kan flickornas dagbok på något sätt blir grund för en barnbok som fler än familjen är intresserade av? Men då måste jag göra en ny marknadsföringsplan för en barnbok!
Mocki skriver 