Varför är inte verkligheten verklig?

Solen skiner på gräsmattan och det röda uthuset utanför och jag sitter med nästan neddragen rullgardin vid mitt skrivbord på övervåningen i vårt hus i Fredriksberg. Är här några dagar för att skriva omväxlande på romanen och på en jobbrapport. På ena datorskärmen har jag romanen jag jobbar med och på andra skärmen min text med en massa kommentarer från lektören som jag anlitade i höstas. Hon har många kommentarer om vad som är verkligt: ”Läs replikerna högt! Så där pratar man inte!” eller ”Det här känns inte logiskt.” eller ”Borde hon inte veta hans namn?” Det märkliga är att det är just när jag knyckt repliker eller delar av händelser från verkligheten som det blir så onaturligt. När jag helt fabulerat blir det däremot verkligt enligt både lektören och andra provläsare. Likadant är det med vänner i böcker. Jag har ofta reagerat på att huvudpersoner i romaner nästan inte har några vänner. De träffar mest bara den eller de personer som de har en konflikt eller annat ouppklarat med. I verkligheten träffar man ju en massa vänner och andra människor! Men jag har förstått att låter man romanpersonen träffa många människor blir det inte verkligt utan bara förvirrande. En roman som verkar verklig stämmer alltså inte överens med verkligheten!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s