Vadå splittrad

brc3b6llopstc3a5rta-wedding-cake1.jpg

Till slut har jag då fått flera sammanhängande timmar då jag verkligen kan fundera på synopsisen för den nya feelgoodromanen, bestämma mer om vilken sorts person Björnjägaren egentligen är och om han är snygg. Men framför allt fundera på min huvudperson. Vem är hon och vad händer med henne och omkring henne under det år vi får följa henne?

Jag sätter igång för fullt men funderar allt mer på varför Louise lämnar sitt statliga byråkratliv. Är det så att hon vill ägna sig åt fotografering? Kan jag beskriva hur hon gör när hon jobbar med det och varför hon tycker så mycket om det så hon riskerar förhållande, vänner, inkomst och en massa saker ? Jag kan ju en del om fotografering, har gått flera kurser, tycker det är kul och jag känner till fotografer som jag kan göra research hos. Men jag behöver få fram glädjen och passionen. Är det så himla kul med fotografering?

Vad är riktigt roligt att göra? Bara roligt och inte nyttigt? Vad kan Louise tycka är jättekul? Göra godis och efterrätter! Men inte kan en vettig civilekonom med bra jobb lämna hela sin tillvaro för att göra godis i någon landsortshåla. Hon måste bygga upp en verksamhet omkring det också! Jag börjar googla efter hur man gör när man sätter igång godistillverkning. Läser om livsmedelslagstiftning, länsstyrelsetillstånd med mera. Äh, det verkar inte kul.

Egentligen kan jag vänta med att bestämma vad hon ska göra, jag kan skriva de avsnitten senare… eller… Hon kan göra jättefina tårtor och skriva böcker om det och sätta igång en tårttillverkningsverksamhet. Men då måste jag lära mig mer om tårttillverkning. Jag kollar på snygga tårtor på nätet, kommer in på eatcakebemerry.com  och ser den fina tårtan jag lagt in på den här sidan. Jag kollar vidare och hittar olika kurser i tårttillverkning. Någon eller några sådana behöver jag gå. Jag har en väninna som älskar att lära sig saker och går många kurser, kanske hon vill gå tårtkurs med mig, ska nog kolla med henne…

Vadå splittrad! Varför far tankarna omkring och vill researcha och anmäla till kurser och kolla på vackra tårtor? Denna nya roman skulle ju göras på ett systematiskt sätt!

Annonser

Björnjägaren och andra inspiratörer

P1010843En mörk kväll förra veckan träffades skrivargänget, Ingrid, Anna, Sonja och jag. Efter en inledande måltid gick var och en igenom sina texter och fick feedback. Min nya synopsis om feelgoodroman rönte ganska stor framgång efter ett par glas vin. Idén är att jobba med denna berättelse på ett mycket systematiskt sätt, med fördjupningskurvor och tidsaxlar och teman, typ nätverksplanering… Redan där satte skratten in. När huvudpersonen Louise sedan flyttat iväg från Stockholm till en liten nordlig stad och  träffat en man som snabbt döptes till Björnjägaren och inledde en relation med honom var alla inne och glatt fantiserade vidare om relationerna mellan Louise, Björnjägaren och andra. Så lätt och så kul.

När jag över helgen umgicks med barnbarnet Ralph på två och ett halvt år var det med samma lätthet som han trollade fram dinosaurier under en kudde och en fårskinnsfäll gjorde honom till Isdrottningen.

Jag är glad över dessa inspiratörer i fantasin: Ingrid, Anna, Sonja och Ralph som gör att Björnjägaren  plötsligt börjar leva sitt eget liv och faktiskt har blivit riktigt snygg när jag tittar närmare på honom. Kanske är han också intressantare än Eric, han som tidigare var sambo till Louise men sedan åkt iväg för att jobba i Bryssel. Nu har fantasin satt i gång och mina hittepåpersoner är lika verkliga som Ralphs dinosaurier som jag fått klappa.

Deadlines och lagom press

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_b1d8

Som så många andra människor behöver jag deadlines och press för att göra det jag verkligen vill. Det är ju konstigt. En ledig dag att använda precis till det jag tycker är roligt, nämligen att skriva, och så är det hela tiden en massa ”jag ska bara”. Men när tydliga deadlines finns gäller det att köra, då kan inspirationen infinna sig och inuti min egen bubbla är det hur bra som helst. Det ska förstås inte vara för mycket press, då blir det bara ångestfyllt.

Och ibland är det jättebra med ingen press alls. Efter några superslöa dagar på Boa Vista, Kap Verde, vaknade jag med en (som jag tyckte då i alla fall) riktigt kul idé om en feel good-bok. Jag gick ner på stranden glad i hågen (se bild) satte mig under ett parasoll  och skrev ihop en synopsis. Dessutom tänker jag gå systematiskt tillväga med den boken, jag började göra kurvor med inledning, fördjupning, upptrappning, vändpunkt och upplösning för olika teman (Ekonomi/jobb, Män/barn, Väninnan/vänner, Bostad/hem) och började fundera på hur de olika kurvorna kan kombineras på olika sätt så det blir kris inom olika teman vid olika tidpunkter eller kanske kris inom alla teman på samma gång. Men det skulle ju bli en feelgood-bok… Spännande att se vad det blir av det hela.

Nu är jag i alla fall med i två skrivargrupper, en för vuxenromaner, en för barn- och ungdomsböcker och har anmält mig som frivillig till Debutantbloggen nästa år. Jag ska också färdigställa Amasoner tillsammans med mitt förlag. Jag har alltså ordnat press och deadlines. Då gäller det bara det där med tomrum och slöa dagar då det i tomrummet kan uppstå nya idéer. Och inte behöva åka till Kap Verde för att uppleva det!

 

Marknadsföring eller nostalgi

Skanna 26 - version 2Lasse, en svåger till mig som har jobbat med marknadsföring, påminner mig varje gång vi ses om att min roman ska ges ut på ett litet förlag som nog inte har särskilt stora resurser för marknadsföring. Därför måste jag själv göra en marknadsföringsplan att arbeta efter. Vi har kommit överens om att jag ska börja med att be ett par grupper kvinnor i två olika åldersspann vara provläsare och tillsammans med mig gå igenom vad de tycker. Jag har ett par grupper på lut och idag – äntligen – har jag formulerat frågor som jag ska be dem fundera kring. Men då kommer de där tankarna igen: ”Tänk om de tycker allt är skit, ytligt och inget att läsa?” Visserligen har provläsare som fått tidigare mindre genomarbetade versioner haft positiva saker att säga, men… Jag ska i alla fall bjuda mina provläsningsgrupper på en god buffé och dryck (med och utan alkohol) så de kanske blir rätt nöjda ändå.

Istället för att jobba med marknadsföringsplanen har jag redigerat en dagbok från döttrarnas sommarlov 1986. Det ska bli en julklapp åt dem. Då såg de ut som på bilden. Eftersom det enligt dagboken verkar som om vi ägnade 85 % av all tid åt att äta och fika är det rätt mycket att stryka för att det ska bli läsbart. Det är ändå kul att ägna sig åt lite nostalgi och känna igen barnbarnet Ralphs nuvarande kommentarer i hans mammas för 31 år sedan.

Av bara farten gick jag en workshop i att skriva för barn och unga förra helgen. Kanske kan flickornas dagbok på något sätt blir grund för en barnbok som fler än familjen är intresserade av? Men då måste jag göra en ny marknadsföringsplan för en barnbok!

 

 

 

Trägen vinner

Trägen vinner. Slitet uttryck men inte desto mindre sant. I alla fall för mig. I början av 2017 skrev jag äntligen kontrakt med ett förlag om min roman Amasoner. Under 2018 ska boken ges ut om allt går som det ska. Jag lovar att rapportera om när och berätta om releasefesten som jag naturligtvis vill att många ska komma till! Men mycket återstår innan dess.

Jag började min blogg för flera år sedan för att dela med mig om både det roliga och vedermödorna med att arbeta med en roman och få den utgiven. Efter ett visst antal refuseringsbrev blev det så deppigt att jag inte offentligt ville berätta mer om det. Men jag fortsatte att låta ett par lektörer läsa mitt manus, omarbeta det och omarbeta igen samt återigen skicka in till förlag. Till slut blev det napp!

Nu återupptar jag mitt bloggande och låter er som vill följa med på min resa mot en utgiven roman och förhoppningsvis fler böcker.

 

Jag känner en som känner en…

… som känner en… och i andra änden av kedjan finns visst en förläggare eller i alla fall någon som… ja ni förstår. Men man har ju lärt sig att kontakter är A och O. Därför ska jag om några dagar äta lunch med en som kanske känner någon:-) För övrigt har jag jobbat en del med ett av mina kapitel som med vissa ändringar kan stå för sig själv. Jag ska efter ytterligare genomgång skicka in det till en novelltävling som tidningen Skriva anordnar. Skrivargruppen bestämde ju att skriva var sin novell under sommaren! Även om jag inte börjat från början så har jag i alla fall åstadkommit något…

Det gäller att vara på

Semestern är över och det gäller att vänja sig vid en snabbare takt, vilket inte alltid lyckas. De sista planerade ändringarna i romanen gjorde jag ju färdiga under ledigheten och nu är manuset färdigt för omvärldens granskande blickar. Sagt och gjort. I morse anmälde jag mig till ett bokförlag som skulle låta åtta personer pitcha under Bokmässan. Anmälningar skedde genom e-post och e-postadressen publicerades på förlagets hemsida 8.30 spik. 8.31 fick jag iväg min anmälan vilket var alldeles för sent, minst åtta personer var före mig. För mycket semestermood kvar kanske. Efter att först blivit ledsen satte jag igång att kontakta andra förlag genom att sända manus eller beskrivning av manuset, beroende på vad de efterfrågade. Det blev till och med viss e-postkonversation med en förläggare. Så hoppet om att någon ska vilja publicera mig är inte helt ute. Men det är en evig tur att jag inte försöker försörja mig inom denna bransch. Då skulle alla restaurangbesök vara utbytta mot blodpudding vid köksbordet alternativt fasta.

Semestermood…

Efter fem veckor är den riktigt här, den där semestermooden. Den har redan tidigare infunnit sig, men inte lika uttalat. Efter att just ha avslutat frukosten tjugo över tolv funderar vi nu på att göra något mer än att ta ytterligare en kopp kaffe.

Trots allt lyckades jag i alla fall göra mina sista (?!) ändringar i romanen höromdan när det regnade. Nästa steg är att kontakta ytterligare förlag (mer obskyra), fundera en omgång till på eventuella kontakter och sedan va beredd på att ge ut själv. Det ska bli en tryckt bok av det hela!

20140808-122508-44708629.jpg

Ändringar gjorda och perenner flyttade

Att flytta perenner är en av mina största hobbyer, konkurrerar ibland ut skrivandet, särskilt sådana här varma sköna trädgårdsarbetardagar som det varit denna semester. Efter ett idogt flyttande av kungsljus, fingerborgsblommor, tigerliljor med mera har jag behövt bada. Men jag har även gjort ytterligare ändringar i mitt manus. Efter ”lektörsändringarna” var det dags att gå igenom alla kommentarer från skrivargruppen som träffats i våras. Givetvis gör jag inte alla ändringar som alla föreslår, men jag vill ju att man ska förstå vad mina romanpersoner är för ena och vad de menar och därför behövs en del ytterligare gestaltningar. Nu har jag dukat upp på baksidan av huset och ska börja läsa igenom allt en gång. Det börjat nog räcka med ändringar nu!

20140722-170120-61280077.jpg

Jag sitter inte på bänken i skuggan…

… jag sitter istället i matrummet med min Mac som jag köpte tidigt i våras men egentligen inte börjat använda förrän nu. Jag är äntligen igång igen men min evinnerliga genomgång av min romantext. Det var ett tag sedan jag jobbade med den och ser till min förvåning att jag tycker den är riktigt bra. Annars är det ju så att det infinner sig en viss projekttrötthet när en hållit på ett antal år med en text. Till slut börjar jag fundera på om jag enbart ska trycka på erase eller först skriva ut sidorna och bränna upp dem. Det fina sommarvädret, feelbadromanerna jag läser och ogräsbekämpningen ger mig inspiration, så jag kör vidare!

20140711-112425-41065954.jpg